detofattbara

Kapitel 8

Alice lade sig på sängen med den bärbara datorn framför sig. Klockan var strax över fem på eftermiddagen och mörkret hade redan lagt sig utanför fönstret. När hon hade kommit gåendes uppför uppfarten hade hennes pappa varit i färd med att skotta. Snön som hade fallit de senaste dagarna hade gjort det svårt att ta sig fram till ytterdörren. Han hade stånkat och flåsat, men Alice visste att han njöt. Att såhär mycket snö skulle falla i december månad var ovanligt. Och vem drömde inte om en vit jul?

   Alice loggade in på sin Facebook-sida. Ikonen över meddelanden visade på noll. En obehaglig känsla värkte i magen på henne. Hon hade för någon vecka sedan börjat chatta med en kille. Han verkade schysst. Inte som alla andra killar hon mött. Inte som Sonny. Alice rös. Dagen efter dagboksinlägget om Sonny hade hon dragit ur sidorna och bränt upp dem. Visst hade det varit skönt att få ur sig händelsen. Men skammen och rädslan för att någon skulle se det var allt för påtaglig.

    Killen som Alice börjat prata med kallade sig själv för Robban. Han var 16 år, precis som henne och påstod att han gick elprogrammet på skolan inte långt från där Alice bodde. De hade pratat varje dag. Han var en underbar person, tycket hon. Men det var något som inte stämde med Robban …

   I förrgår hade Alice ändå tagit mod till sig och skrivit till honom att hon ville träffa honom. Men han hade inte svarat. Vad skulle det betyda?