detofattbara

Kapitel 6

Det var kväll. Snön föll utanför. I dag också, tänkte Marianne. Det var vackert, men det hjälpte henne inte i hennes ensamhet. Hon zappade bland alla kanaler och kunde inte bestämma sig för vilket program hon skulle titta på. Hennes ögon var riktade mot teven, men hennes blick var någon annanstans. Erik, vad gjorde han nu? Va? Vad gjorde han? Knullade någon ung, vacker kvinna medan hans fru satt hemma och zappade framför tjockteven. 

   Mariannes grepp om tevekontrollen hårdnade. En obeskrivlig ilska och skam tryckte i hennes bröst.

    Hon ville ut och festa loss. Ut och träffa folk. Men själv? Hur skulle det se ut? Men hon hade inte så många vänner kvar. De hade alla gått åt varsitt håll. Hon hade gått Eriks väg.

  

Hon kom ihåg den dagen då hon mött Erik. Det hade varit en magisk kväll. Allt hade varit så perfekt. Hon hade haft en svart klänning, vita stilettskor och en elegant ros i håret. Erik hade haft en vit skjorta, svart kavaj och ett par randiga byxor i alla dess färger. Vid baren skulle de träffas för första gången. Han hade suttit där med sin eleganta och rakryggade ställning som om han var med i militären. Hon hade gått fram och beställt en drink. Där i vimlet hade hennes ögon fallit på Erik, och han hade lett mot henne. Hon hade nickat mot honom med rosiga kinder och sedan vänt sig för att betala sin drink. Då hade han rest sig och gått mot henne.

   – Får jag bjuda på den där? Erik hade ställt sig nära henne. Så nära att hon hade kunnat känna doften av hans ansiktsvatten. 

   – Ja, tack! hade hon svarat.

Deras blickar hade mötts och så hade han lett henne ut på dansgolvet. De hade dansat länge. Tätt intill varandra. Och där ute på dansgolvet hade deras läppar mötts i en oändlig kyss. En kyss som ännu brann i Mariannes hjärta.

 

 Marianne vaknade av att ytterdörren öppnades

   – Är det någon hemma?

   – Jag är här inne! svarade hon.

   Hon såg att han inte mådde bra. Han verkade trött. Han hade väl dåligt samvete över sina perversa handlingar.

   – Du ser blek ut. Vad har du gjort?

   Orden kastades ur hennes mun en aning för hårt.

   – Jag är väldigt trött. Jag tror att jag går och lägger mig direkt.

   Deras blickar möttes.

   – Erik…?

   – Ja?

   – Om du är otrogen mot mig så säg det i stället. Gå inte omkring här och tro att jag inte vet

något.

   Hon såg hur han vacklade till.

   – Nu fattar jag ingenting. Bara för att jag är trött och vill gå och lägga mig gör det mig till en otrogen man? Nu är du väldigt paranoid, Marianne!

   Marianne skakade på huvudet.

   – Du rör aldrig mig, du vill inte knulla! Du har aldrig tid med mig. Så, hur vill du att jag ska tolka alltsammans?

   Hon såg hur han påverkades av hennes brutala ordval.

   – Marianne…

   – Vadå? Det heter ju knulla! Va? Är det inte det du gör, va? Knullar någon annan.

   Marianne satte sig häftigt upp.

   Erik plockade undan kläderna som låg på stolen intill sängen och satte sig med en suck. Marianne såg hans blick. Hon mådde illa och ville kräkas. Var det sant? Hade han verkligen …?