detofattbara

Kapitel 20

Alice kastade i sig den sista skeden flingor och ställde skålen på diskbänken. Hennes pappa tittade ogillande på den.

   – Alice, skölj ur den och ställ i diskmaskinen. Du vet hur sur mjölk luktar, sa han.

   Alice slängde en snabb blick på väggklockan och stönade.

– Men pappa! Jag ska chatta med en om bara en minut! Jag hinner inte!

– Du hinner visst. Sätt igång. Jag kan ta tiden om du vill, sa han och drog bort skjortärmen

som dolde hans armbandsur.

– Men lägg av!

   Motvilligt satte hon på kranen och sköljde av skålen och skeden. Hon höll upp dem för sin pappa som nickade godkännande. Skålen och skeden föste hon snabbt ner i diskmaskinen och i ett språng var hon ute från köket.

– Femton sekunder, ropade hennes pappa.

 

Kalle var redan inloggad när Alice äntrade Facebook. Hon skyndade sig att starta chattfunktionen.

 

Alice Svedberg: Hej!

Robban a.k.a Kalle Olofsson: Hej! Hur är det?  

Alice Svedberg: Bra! Själv?

Robban a.k.a Kalle Olofsson: Fint! Vänta lite…

Alice Svedberg: Okej, va ska du göra?

Kalle Olofsson: Sådär! Känns löjligt att ha kvar Robban-grejen nu…

Alice Svedberg: Haha, ah… lite kanske. Men skäms inte för det där mer. Asså, visst jag blev rätt arg när jag läste mailet första gången. Jag gillar inte folk som ljuger. Men du vågade ju erkänna att du hade gjort det!  

Kalle Olofsson: Jo, det är sant. Jag gillar dig Alice. Det känns rätt att vara mig själv med dig.

 

Alice tittade på skärmen. Han tyckte om henne, skrev han. Det bubblade i magen på henne samtidigt som det knep i den. Vad trodde han att han skulle få ut av henne?

 

Alice Svedberg: Man ska vara sig själv.

Kalle Olofsson: Mm, håller med… Men ibland är det svårt. I alla fall om man inte är nöjd med vem man är. Men med dig är jag nöjd med mig själv. Låter konstigt kanske?

 

Alice visste inte vad hon skulle svara på det. Det lät inte konstigt, det lät rätt. Det lät för rätt. Precis som Sonny. Han visste precis vilka knappar han skulle trycka på.

 

Alice Svedberg: Vad säger du om festen?

Kalle Olofsson: Vet inte. Vill träffa dig. Kan du inte komma hit i stället?

Alice Svedberg: Nä, det går inte.

Kalle Olofsson: Okej… men jag har aldrig festat innan. Jag vet inte… Jag kommer göra bort mig.

Alice Svedberg: Nä, det kommer du inte. Va bara lugn och dig själv. Det blir kul! Jag tar med lite öl. Gillar du det?

Kalle Olofsson: Ja! Eller nu ljuger jag igen. Jag vet inte. Jag har aldrig smakat faktiskt. Men det blir säkert bra. Nån gång måste va den första.

Alice Svedberg: Betyder det att du hänger på?

Kalle Olofsson: Ja!!