detofattbara

KAPITEL 2

Erik tog en klunk av kaffet och stirrade ut genom köksfönstret. Tunna snöflingor letade sig ner mot den frusna marken. Det var vackert. Så otroligt vackert. Han ville bara stå kvar där i all evighet och följa deras långsamma väg från himlen till jorden. Erik ville stå kvar och se gräsmattan täckas och bli vit. Det var så mycket han ville. Skulle han hinna med allt?
   – Är du fortfarande hemma? Börjar inte du vid åtta. Marianne, Eriks fru, iklädd en brunspräcklig morgonrock och blå tofflor, tittade in i köket.
   Erik svarade inte.
   – Finns det något kaffe kvar? fortsatte hon.
   En vindpust svepte snöflingorna mot fönstret.
   – Inte det? Då får jag väl brygga nytt då.
   Erik tog en till klunk av kaffet. Det hade svalnat. Han tittade ner i koppen. Betraktade den svartbruna drycken. Han vände sig mot diskhon och hällde ut resten av kaffet. Muggen ställde Erik på diskbänken med en brun droppe rinnandes längs kanten.
   – Jag blir sen ikväll. Måste jobba över. Vänta inte på mig med middagen. Jag äter något på jobbet, sa Erik.
   Han mötte inte sin frus blick.
   – Du jobbar alltid över.
   – Sluta gnäll! Det är tack vare mitt jobb som vi kunde köpa radhuset, snäste han.
   Marianne omfamnade honom och tryckte Erik hårt mot sin kropp. Hon luktade Lavendel. Han tryckte henne ifrån sig.
   – Marianne, jag har inte tid…
   Han avslutade inte meningen utan skyndade sig ut ur köket och tog på sig ytterkläderna. Marianne följde efter honom till dörren.
   – Det finns matrester som blev över från igår, sa han och kysste henne på hjässan innan han tog sin portfölj med papper och gick ut genom ytterdörren.

 __________________

Marianne tog en tugga av sin torra macka. Hon funderade över sin mans oregelbundna tider och sena kvällar. De få gånger som de hade tid med varandra ville han inte ens röra henne. Ibland kändes det som om han äcklades av henne. Hon såg också sin del i det hela. Även hon jobbade mycket. Allt hade en förklaring. Men hon ville bli älskad! Känna närhet. Hon var inte 20 år längre, men ett fungerande sex liv efter fyrtio var väl ändå inte något konstigt behov?  Hon visste att hennes kropp hade förändrats. Att hennes bröst inte hade samma yppiga form som innan deras tre barn. Men kunde han inte älska henne för den hon var?
   Hon fortsatte att tugga på mackan och tog sedan en klunk av det nybryggda kaffet. Hon ville ha mer ut av livet. Hon ville inte sitta hemma och se på TV när hennes man var ute och låg med någon annan kvinna. Om han tog sig den friheten hade Marianne också rätt att ta sig vissa friheter. Och kanske var det dags nu?