detofattbara

Kapitel 15

Alice låg i sin säng och lyssnade på musik samtidigt som hon skrev i sin dagbok. Hon hade bara kommit en liten bit när det plingade till i datorn. Hon hade fått ett meddelande, säkert från Robban. Hon öppnade meddelandet. Det hon läste gjorde henne upprörd. Han hade ljugit för henne! Han hade lekt med henne. Men nu hade han ångrat sig, skrev han. Han ville vara ärlig mot henne. Jag gillar dig, hade han avslutat med.

   Alice raderade meddelandet. Varför hade han ljugit? Varför råkade hon alltid ut för de dumma killarna? Hon gick in på Robbans profilsida och fick till sin förvåning se en helt ny. Profilbilden bestod inte längre av en närbild på en ölburk utan visade en helkroppsbild på en kille med mörkblont hår. Han bar mörka jeans och en brun luvtröja. I bakgrunden syntes en affisch på en dator. Namnet hade han också ändrat – Robban a.k.a Kalle Olofsson. I textfältet hade han skrivit: I dag har jag ätit spagetti och väntat på ett livsavgörande svar. Undra ifall det var hennes svar han väntade på? Alice tittade på profilbilden igen. Han hade sagt att han var ful i brevet, men det tyckte inte hon. Han var söt, speciell. Hon tryckte på meddelandeikonen och började skriva på ett meddelande till honom. En euforisk glädje spred sig i henne kropp när hon försökte formulera ett brev till honom. Hon kände sig beredd att ge honom en ny chans. Kanske var det dåraktigt. Kanske var han som Sonny? Men någonstans djupt inne kändes det ändå rätt.  Hon hade också ljugit för honom. Hon hade egentligen ljugit om en massa saker. Hennes fråga kvarstod, hon ville träffa honom. Men inte ensam. På en fest kanske? Hon hade blivit bjuden på en fest den 23:e december. Ville han följa med? 

   Hon tryckte på skicka-knappen.  Hon skulle kanske träffa killen hon hade chattat med så länge för första gången. Karl, tänkte hon, det var ett fint namn. Men Sonny hade också varit ett fint namn …