detofattbara

Kapitel 11

Kalle satte sig vid datorn. Det hade hunnit gå ett dygn sedan han såg mailet från tjejen. Han hade inte vetat vad han skulle svara. Han hade ju inte varit helt ärlig mot henne.  Han hade talat om olika fester som han aldrig besökt … Att han gick elprogrammet och att han kallades för Robban. Lögner! Drömmar? Men hon var för viktig för att han skulle våga vara löjliga, mobbade Kalle på It-programmet – hans riktiga jag. Och nu ville hon träffa tuffa Robban. Hur skulle han kunna spela honom annat än i ord? Det var några timmar hon skrev meddelandet, kanske trodde hon att han inte vill träffa henne? Han behövde bestämma sig, och det snarast. Kalle eller Robban eller blankt.

   För en stund försvann allt. Hans fingrar förflyttades snabbt över tangentbordet och det smattrade i en rytmisk ton. Han begrundade sin lilla text och förstod inte själv vad det var som höll på att hända. Var det här verkligen så smart? Var det här det rätta beslutet?

Hej,

Jag vet inte hur jag ska säga det här. Jag antar att det inte finns något bra sätt – det är bara att göra det. Jag har ljugit! Ja, du läste rätt. Ljugit. Jag är så jävla förbannad på mig själv! Men jag gillar verkligen dig! Och jag … ja, jag är inte värd dig. Jag heter inte Robban. Jag heter Karl, men kallas för Kalle. Men inte av mina vänner utan av min familj. Jag har inga vänner. Jag går aldrig på fest. Blir inte ens bjuden på dem! Jag är en stor jävla mes som älskar datorer och som går IT-programmet, inte el-programmet. Jag tycker om djur! Skulle vilja ha en hund. Jag gillar Star Wars-triologin, och spelar ofta dataspel. Jag är inte snyggast i klassen! Jag har aldrig haft en tjej. Inte ens i lågstadiet! Jag vill gärna träffa dig, men jag förstår om du inte vill längre. Jag gillar dig …

Kalle

Han vågade inte avsluta med en kram denna gång. Han kände inte att han hade rätt till det längre.

   Samtidigt som ett tryck lättade från hjärtat kände han en ny oro växa inom sig. Tänk om hon var som alla andra? En bitch och en lögnare? Men vad hade han att förlora? Henne …

   Han tryckte på knappen ”Skicka meddelandet”. Han stirrade på skärmen. Det var skickat! Snart skulle hon läsa det. Snart skulle han få sin dom.