Julkalender kapitel 17
Kapitel 17
Marianne sjönk ner i soffan. Arbetsdagen hade varit seg. Kunderna hade inte direkt vallfärdat till presentbutiken. Hon hade velat gå hem redan vid 11-tiden, men vad hade hon för orsak? Eriks cancer? Fick man gå hem för att ens man var dödligt sjuk? Marianne hade inte gått hem. Hon hade stannat kvar ända fram till fyra.
– Mamma, jag sticker ut en sväng!
Anna tittade in i tv-rummet. Hon hade sin nya svarta jacka på sig och en röd toppluva på huvudet. Hon hade blivit en vacker ung dam det senaste halvåret. Tänk att tiden kunde gå så fort. Det var ju inte länge sedan Marianne vaggade henne i famnen.
– Det är okej! Men var tillbaka vid åtta. Då kommer pappa. Han ville bjuda på något extra ikväll, sa Marianne och drog lite på munnen. Visst skulle han bjuda på något extra alltid. Räkor? Javisst, skulle han bjuda dem på räkor, men han skulle också berätta om cancern för barnen. Räkorna fick bli den där extra kryddan.
– Ammy kanske hänger på. Är det okej?
– Nej! svarade Marianne.
Anna tittade på Marianne. Marianne förstod vad hon tänkte. Ammy fick ju alltid följa med hem på kvällarna. Det blev aldrig ett nej. De hade bjudit på något extra flera gånger förut. Ammy hade aldrig varit ett problem. Men det var ju annorlunda denna gång.
– Anna, inte i dag. Okej? Men i morgon! Ta med henne hem i morgon, så kan vi baka något gott, fortsatte Marianne och log skevt.
Anna stirrade fortfarande på Marianne. Förstod hon? Det gjorde hon säkert.
– Vi ses, sa Anna och försvann.
Marianne kunde höra ytterdörren stängas. Hon tittade på klockan. Sex. Om två timmar var det alltså dags. Hon skrek, men bara inombords. Det var något som hade brustit inuti henne. En bit av hennes själ hade försvunnit.
