detofattbara

Kapitel 13

Kalle satt framför datorn. Det hade gått två dagar sedan han skrev meddelandet och än hade hon inte svarat. Han var oälskad, hatad. Han fick helt enkelt leva med det. Han gick mer in i sina tankar och de gick tillbaka till den där dagen då han trodde att han skulle dö.

Det hade varit mörkt ute. Han hade varit inne i centrum och kollat på bio. En urusel film var det, men han hade fått komma hemifrån ett tag. Han skulle ta stadsbussen och en bit bort såg han ett gäng som var på väg mot honom. De var fulla. De började skrika på honom.

– Vad glor du på? sa den ena och slängde sin öl mot bussen.

Kalle sa inget utan försökte bara komma på bussen, men det var mycket folk.

– Hörde du inte vad jag frågade dig? Vad fan glor du på? Vill du ha stryk?

Gänget drog i Kalles jacka och sa till honom att han skulle följa med dem på en liten runda

Då sa en tjej som står i kön:

– Låt honom vara!

Killarna började asgarva och sa till tjejen:

– Vill du också följa med… hora!

– Låt henne vara. Jag följer med er om ni slutar att trakassera henne. Han hade inte kunnat förstå att de orden kommit från hans mun.

Kalle följde med killarna på en promenad och de stannade i stadens största park. Där hade de börjat leka med honom. De hade slängt honom fram och tillbaka. När han hade landat på marken hade de börjat slå honom i magen och i huvudet så att hans ena framtand gick av och blodet ansamlades i hans mun. De hade hållit på i några minuter och till sist sagt:

– Glo aldrig på mig! Förstår du?  Han hade lyft Kalles huvud till någon meter över markhöjd och avslutat med att slå allt han orkade i Kalles ansikte. Näsan hade knäckts. De hade lämnat Kalle där på marken. Den dagen satt inristat i hans huvud.

Han vaknade upp från tankarna när ett pip hördes från datorn. På skärmen blinkade meddelandeikonen. Han hade fått ett meddelande. Det var från henne.